Bingolottos "julkalender" dränerar min livslust

Nu när julen är över har tid att slappna av och motarbeta den hjärtinfarktsframkallande stress vi byggt upp de senaste veckorna alternativt leka med våra julklappar (förutsatt att man är under 15 år gammal, bortskämd eller mentalt handikappad). Det hade rent utav varit en skön period fram till nyåret om det inte var för den svaga ångesten vi får över hur våra förväntningar som obarmhärtigt lever kvar från barndomens jular förångas och skapar ett emotionellt tomrum som omöjligt kan fyllas utan en tidsmaskin.

För att förtrycka denna lätta depression bestämde jag mig för att reda upp de saker jag försummat under den gångna månaden. Till dessa hörde bland annat ett par exemplar av Bingolottos "julkalendrar" som jag årligen får av personer som i sin tur köpt dem av sonens idrottsförening enbart för att undslippa blickar av typen "Jaså du stödjer inte din sons idrottsliga utveckling du inte? Det är såna som du som förstör fotbollen/skidskyttet/curlingen, jag säger då det..!" från de andra barnens föräldrar då han hämtar sonen från sin fotbolls-/skidskytte-/curlingträning, och passar på att ge bort dem som julklappar till de han känner att han måste ge bort någonting till, men inte riktigt orkar bemöda sig med att inhandla en present.

"Ja. men åh så fint!" utropar jag och lägger undan någonstans. Då jag aldrig har ork att skrapa dessa kalendrar varje dag samtidigt som jag inte vill "förstöra" genom att skrapa alla luckor på en gång blir det alltid att jag låter dem ligga för att sedan finna dem några dagar efter jul, då denstora dragningschansen är förbi och jag skrapar dem av ren tristress, precis som i år.

Skitstövel

Så jag lägger alltså ned lotterna på ett underlägg för att samla ihop det avfall som oifrånkomligt kommer att spridas ut över bordet och plockar åt mig en gammal femtioöring som jag hade liggande på bekvämt avstånd. Jag börjar med att skrapa första luckan och möts av en text av formatet:

"Får du
'mindre än/mer än/exakt [Nummer] ' 
[Fem tärningssidor]
Så vinner du
[Vinst]"

Detta skulle sedan upprepas i de nästföljande 23 luckorna. Det första som slår mig är hur uppenbart riggat det hela är. Om man ska få mindre än 15 så får du nästan alltid 16, ska du ha mer än 22 får du alltid 21 osv. Ska du ha ett tre stycken av någon tärning har du alltid två av denna. Alla med en någorlunda fungerande hjärna kommer snart att koppla att det redan är förbestämt vilka rutor som ger vinst och man lika gärna kunde skrivit ut "nit" eller "vinst" i rutorna, vilket klart skulle sälja sämre då det skulle bli som vilken lott som helst (trots att det är det) och man inte skulle få en ny "chans" varje dag. Då de gör sig besvär med tärningarna för att ge ett sken av att det ligger någon slags slumpmässighetsfaktor bakom det hela kunde de väl lika gärna gjort det ordentligt och gett någorlunda varierade siffror?

Att siffrorna alltid ligger så nära det önskade talet är inte bara etiskt upprörande utan också jävligt irriterande eftersom du inte direkt ser om det är en nitlott utan konsekvent blir tvungen att faktiskt räkna ihop alla tärningar för att bli säker på att du inte har vunnit något. Dessutom blir du självklart lite osäker på om du verkligen räknade rätt första gången och måste räkna om allting när du väl är färdig - vinsten kan ju ligga där någonstans...! Att du först måste läsa av tärningarnas värden istället för att bara ha siffror försvårar dessutom huvudräkningen också, men visst - siffror symboliserar ju inte slump, till skillnad från tärningar.

"Så säger de att man aldrig vinner något! Ha!"

En annan irriterande sak är hur vinsterna är utskrivna i varje lucka. Du blir berättad att det faktiskt finns en Volvo V50 Flexifuel eller 100.000 kr reserverade utifall att du skulle vinna med dina skickliga tärningsräknartalanger.  Detta kanske fungerar om du inte inser att det finns ett visst antal priser som skall delas ut och att dessa är fördelade på något säkerligen ohederligt sätt, men annars blir det bara löjligt, än en gång en del av detta idiotiska "slumpsystem". Det mest praktiska vore kanske att börja med att bara skrapa de lägsta vinsterna och sedan arbeta sig uppåt, på så sätt kan man sluta ifall du nu skulle stöta på en vinst och på så sätt spara massvis av tid! 
"Men tänk om det finns två vinster? Man måste ju alltid kolla!"

Visst måste man det, och denna instinkt symboliserar allt som är fel med mänskligheten.

Bingolotto - inte smart.

Alla dessa processer!

Eftersom det är så mycket fel på samhället och omvärlden och så få som är villiga att inse detta bestämde jag mig för att här krävdes lite hederligt gammalt tvång. Därmed tänkte jag anamma den nya tekniken som skall vara så jävla bra och skapa denna informationskälla för den underinformerade allmänheten vilken ni nu läser. "Klart att jag skall starta en blogg på internet, det ska ju vara så enkelt och snabbt!" tänkte jag, naivt. Men ack så fel man kan ha. Inser ni hur svårt det är att framkalla ett namn som enkelt och catchigt sammanfattar ditt brillianta och omvälvande koncept? Helt omöjligt är vad det är! När det inte är teknikens begränsningar som står ivägen så är det fjortonåriga emos som registrerat en massa bloggar för att sedan bara skriva ett enda "inlägg" om hur fruktansvärt kul det skall bli att få spy ur sig sina betraktelser om universum, rakbladsrescensioner eller vad dagens nerdekade ungdomar nu kan syssla med, bara för att sedan i klassiskt ADHD-manér överge sitt nystartade projekt för att spela Tony Hawk eller välja ut en matchande slips till ögonskuggan.

När jag nu hur som helst smiskat fram ett namn var det dags för nästa hinder. Det dög naturligtvis inte att bara registrera en blogg, nej nej, man behövde såklart ha ett googlekonto för detta. Jo men visst, tänkte jag, GMail ska ju vara bra och det kan ju aldrig vara fel med lite omväxling, eller? Så jag registrerade alltså mitt konto, och efter att ha skrivit om den oläsliga, överdrivet förvridna säkerhetskoden tretton gånger (ja, jag räknade) så möts jag alltså av den minst sagt oimponerande mailmenyn. Varför skulle jag behöva komplettera mitt befintliga epostkonto egentligen? tänker jag bistert. Det här var ju dumt. 

Så var det tillbaks till blogspot, in på registrationssidan. Först krävs att jag skriver in namn och annat onödigt. Fair enough, det kan jag förstå. Sedan skall jag välja utseende till sidan. Jag ges ett mycket begränsat urval av mycket fula mallar och upplysningen att jag kan "skapa min egna mall senare". Varför kunde de inte bara konstruerat vettiga mallar istället för att jag ska behöva ta mig in i en förmodligen helt värdelös kontrollmiljö och peta ihop något halvtaskigt skit? Klart att man så småningom vill bestryka sin originalitet och individualism genom att sticka ut med bloggens utseende, men ändå, ni måste väl inte påtvinga detta arbete genom att erbjuda sådana fula mallar? Skulle inte heller förvåna mig om det fanns fler mallar gömda någonstans i inställningarna som av någon outgrundlig anledning inte fick vara med vid registrationssidan eftersom dessa skall vara "förstahandsval" eller dyl. Jag köper det inte, vad ni än kan ha att säga! Dålig stil!

Nu har jag i alla fall gjort alla tråkiga val och komponerat ett första inlägg, samtidigt som jag elegant undvikt tramset "Tja d ska bli skit kul att bloga her!! LOL" och faktiskt uppfört något i mitt tycke någorlunda konstruktivt. Återstår att se huruvida blogspot kan hantera detta. Utöver detta ligger det antagligen många timmars hårt arbete med att ordna en någorlunda respektabel design framför mig.

Tack så mycket för den.

Blogger -inte smart.

Edit: jag upptäckte nyligen att jag blivit REDIGERAD! Det var inte mindre än att ordet "inte" i ovanstående mening hade blivit borttaget. Snyggt jobbat, google...